Att ställa om.
Det doftar tobak eller gräs precis lite överallt.
Kranvattnet har en svag tendens av att smaka klor.
Tunnelbanan är ett labyrintsystem den vanlige Svensson sällan skådat.
Den äldre kvinnan på konditoriet fräste och blängde på mig igår när jag inte förstod det hon sa.
Jag har hittills inte sett så värst mycket hundskit på trottoarerna, men skulle jag anstränga mig så finns det säkert en hel del.
Det är en Déjà vu av när jag flyttade för 10 år sedan. Från lilla Rottne, till stora Stockholm.
Verkligen inte alla, men en handfull människor tog sig ändå friheten att förklara för mig, att om jag hade missat den lilla parentesen av hur illa Stockholm egentligen var så ville de av all välmening förklara så att jag förstod vad det egentligen var jag gav mig in på.
Jag kan förstå till viss del. Det finns uppenbarligen skillnader i detta land som vi hemma annars inte är vana vid.
Humöret, alkoholkonsumtionen, eller varför inte ta den strikta barnuppfostran. Men för mig så spelar det ingen roll. För skulle jag kunna visa det jag känner på något sätt, till exempel om man la alla känslor i en vågskål så skulle andra människor kanske kunna förstå...
... hur satan "upp över öronen" kär jag är i denna stad.